Det finns hopp.

I morse började det spontant och oprovocerat snöa ute.
Känns lite som att det borde räcka nu.
Men det varade inte så länge tur nog och när det var dags för mig att gå ut så var det riktigt soligt och fint ute.
Och nu känns det faktiskt som om våren gör små tafatta försök att ta över.
Här och där skymtade man faktiskt lite gräsmatta under snön.
Hoppas verkligen att det håller i sig.
Idag var siktet inställt på öppna förskolan i valsta kyrka för att sedan gå till sopplunchen.
Väl framme vid kyrka sov både Sanna och William väldigt tungt så när de väl vaknade var de inte lika sociala och lekfulla som vanligt utan spenderade den mesta tiden så nära sin pappa som möjligt.
Det var först när det var dags att gå som de till slut visade intresse för de andra barnen och de leksaker som finns där.
Lagom till dess hade även morfar Kai anlänt för att gör oss sällskap under lunchen.
Inne på Knuten där sopplunchen serveras var det som vanligt mycket folk och som det sig bör charmade tvillingarna alla inom räckhåll.
Även mormor Astrid var där så hon tog på sig att mata barnen med korvsoppa.

Dock verkade det som om Sanna var mer intresserad av macka med ost på.

Sargit kom också dit och höll oss sällskap, och när det var dags för henne att återvända till jobbet så bröt även vi andra upp.
Jag och Kai gick hem till honom och där spenderade vi nån timme med att leka med barnen.
Vid tre-tiden var det så dags att bege sig hemåt.
Jag mötte upp Sargit vid Valsta Centrum för att handla lite middag sen tog vi en promenad hem.
Dagens rätt blev Kyckling med currysås.
Mycket uppskattad av Sanna medans William tyckte det var roligare att kasta maten på golvet.

Hans subtila lilla sätt att visa att han inte är så hungrig:)

Vid dessa tillfällen är man glad över att vi har plastmattor under barnstolarna, mycket enklare att städa undan efter middagen.

//M-P