Besök hos gammelmormor

Imorse fick jag sova över barnens frukost, så skönt.
Men ändå var jag trött då M-P kom in med barnen för att väcka mig vid tio tiden.
Att hålla reda på barnen i vår säng väckte mig ganska så fort, de hade ofta en tendens att försöka ta sig ner med huvudet före samtidigt i varsin sida av sängen.
Sanna har faktiskt börjat mer och mer ta sig ner med fötterna först men då det är ganska långt ner till golvet från vår säng så behöver hon fortfarande viss hjälp att ta sig ner.
William lyckades så klart falla ner precis i den stund vi inte var redo, men vi tror att han hade för en gångs skull fötterna nere först då han inte verkade ha slagit sig utan blev nog mest rädd.
Han hittade förresten min takida t-shirt som han gillade märket på och försökte ta på sig den, så pappa hjälpte honom med det.
Sen hade han den på sig resten av förmiddagen, så stor han ser ut i den, men så söt. Då vi vuxna åt en sen frukost så ville barnen också ha så klart, så de fick äta lite frallor med ost på.
Sanna älskar ost!
Hon ville bara ha mer och brödet låg bortglömd på hennes bord.William gillar inte ost, det första han gör då han får en macka med ost är att plocka bort osten utan att ens ha smakat på den.Max lyckades vi också fånga på bild idag då han klättrade i sin klätterställning (läs vår förvaringsmöbel).Efter lunch packade vi in oss i bilen för att köra mot Enköping för att hälsa på vår mormor.
Hon blev glatt överraskad av att Heidi kom, det händer ju inte så ofta då hon ju bor i Tammerfors.Vi hade med oss fika till henne och lagom då vi kom var det även dags för mellanmål för barnen.
Barnen fick börja med en bit ostfralla och döm om vår förvåning då William slukade osten och inte fick nog!
Synd att vi inte visste vad det var för sort av ost då den inte låg i originalförpackningen.Efter fikat tog Heidi ut mormor på en promenad.
Hon hade inte varit ute på några dagar men nu då vädret var lite bättre så tyckte vi att hon borde passa på då Heidi erbjöd sig att gå ut med henne.
Det krävdes lite övertalning då mormor inte vill vara till besvär, men till slut fick vi ut henne.
Under tiden så busade barnen runt i hennes lägenhet.
Bland annat så hittade de drickaflaskor i köket som var väldigt roliga att leka med.Det var också väldigt intressant med hallen och alla prydnads saker i vardagsrummet som mamma och pappa sa "nej inte röra" till, då tog barnen det mer som en utmaning och gjorde allt i sin makt för att komma åt sakerna.
Jag lyckades också att fastna på bild med mina trötta (därav napparna) små älsklingar.Min moster Elina kom också förbi då hon slutat jobba.
Sanna som var väldigt reserverad (först rädd) för min mormor och inte ens ville komma i hennes närhet, tyckte att det var ok att vara i Elinas famn men först efter att ha blängt på henne en bra stund med sin numera berömda "bläng-min".
Sanna har även börjat säga något som låter som "titta där" och så pekar hon på något.
Vet inte om hon vet vad hon säger eller om hon verkligen menar det men det låter då väldigt likt. William är väldigt mycket för att gå numera, helst då någon håller honom i handen men i brist på det så duger möblerna lika bra till syftet.
Här höll han nästan på att välta stolen i sin iver av att gå med hjälp av den men glad var han.

Efter att vi gett barnen middag var det dags att börja färden hemåt.
Barnen lyckades faktiskt hålla sig vakna hela vägen hem, men det var nära ibland att ögonen föll ihop på dem.
Men då var jag där snabbt och försökte underhålla barnen med diverse olika metoder som att rycka nappen ur munnen på dem eller tända lampan i taket och skaka på diverse leksaker.
Vill inte ens veta hur nattningen skulle ha gått ikväll om de hade somnat i bilen på vägen hem.
Nu gick det ganska så smärtfritt iaf vilket gjorde att jag hann se den efterlängtade säsongspremiären av desperata hemmafruarna.
Jag och min syster han till och med gå igenom min garderob för att rensa ur och städa lite.
Vad mycket kläder jag har som jag nästan glömt bort att de fanns då jag inte haft användning för dem under föräldraledigheten förra året.
Och så fanns det några plagg som jag tyvärr inte längre kommer i så de fick jag med tungt hjärta rensa bort.
Trodde jag verkligen att jag skulle komma i ett par byxor jag köpt för snart tio år sedan i Paris som jag använt flitigt före graviditeten, jo det trodde jag... suck... bara att inse att figuren inte är samma som förr även om man gärna vill inbilla sig det...
// Sargit