Soppmonster

Idag mötte jag upp min lilla familj i Valsta församlingshem där det serverades soppa.
Blev som vanligt lite senare än tänkt innan jag hann dit, den sanna tidsoptimist som man är.
Så när jag väl kom dit så var både Sanna och William upptagna med att sluka sin soppa med hull och hår.
Nåja, William i alla fall.
Sanna åt hon med men inte lika koncentrerat som William som gapade och gapade efter skeden.
Han blev jätteledsen då maten tog slut och pappa skulle hämta mera soppa till honom.
Det enda som kunde trösta var då skeden kom med mat igen.Sanna var nöjd i sin stol där hon blev matad av gudmor Lina, men då William blev så jätteledsen så sympatigrät hon också och ville sen inte äta mer.
Fick till slut sitta med henne i famnen en liten stund så hon lugnade ner sig.
Mackan som Thomas brett åt henne den dög att mumsa på sen, men maten den dög inte längre.Tur att hon inte är så långsint.William, han verkar vara ett riktigt soppmonster.
Han åt och åt och verkade aldrig få nog.
Då pappa hade fyllt på hans tallrik och efter en stunds matande skulle hälla över från den till Sannas blev han jättearg!
Skrek som om världens undergång var nära.
Det var ju hans soppa den tänkte han inte dela med sig av till någon minsann, inte ens syrran!
Efter en och trefjärdedels tallrik med soppa så satte jag stopp.
Han verkade rätt nöjd men fortsatte att gapa.
Hungrig liten kille det där.Efter den för min del korta lunchen var jag tvungen att återgå till jobbet.
Så jag lämnade min älskling att klara sig själv med påklädningen av två övertrötta barn.
Som tur var fick han hjälp av min mamma som också var på sopplunchen.
// Sargit