fredag 1 januari 2010

För ett år sen...

För ett år sen såg jag ut så här några timmar innan förlossningen.Har inte hunnit skriva någon förlossningsberättelse här då jag började blogga först långt senare.
Så nu passar jag på att dela med mig lite av den dagen som kom att förändra hela vår tillvaro.
Detta skrev jag för länge sedan på min blogg på aff (allt för föräldrar) skulle säkert skriva mycket mer om min upplevelse den dagen men ingen skulle orka läsa det då och lite måste man ju även hålla för sig själv.
"Efter en hel trevlig, lugn o mysig nyårsfirande hemma hos oss med några vänner och deras barn så skålade jag och min man in det nya året med alkoholfri cidern peach pearl innan vi gick och la oss någorlunda tidigt, strax efter ett tror jag.
På nyårsdagen vaknade jag vid tio tiden då behoven kallade (hade redan varit uppe tidigare på morgonen också, men sedan somnat om).
Jag kände mig pigg och utvilad och satte mig med frukost tallriken och slö tittade på tv.
Min man sov sött fortfarande, han var väldigt trött fast han knappt druckit något.
Han hade fått tillåtelse att ta några öl på nyårsafton för jag hade sagt att jag tänker minsann inte föda än på ett bra tag.
Klockan närmade sig tolv och återigen tryckte det på och jag styrde stegen mot badrummet.
Där hände det något annorlunda.
Blev lite förvånad först och tänkte att vad sjutton nu då?
Men sen förstod jag att det var vattnet som gått.
Lugn och sansad gick jag och väckte min man och chockade honom genom att säga orden godmorgon älskling nu gick vattnet (eller nåt liknande).
Urvaken förstod han först inte vad jag menade men efter ett tag blev det fart på honom.
Men jag var övertygad om att barnen inte skulle komma än då jag inte haft några värkar alls.
Jag ringde till KS och där sa de åt oss att komma in.
Tänkte att ja ja de vill väl kontrollera hur det ligger till och sen blir vi hemskickade antar jag, så jag tog bara med mig ett ombyte underkläder och byxor ifall jag skulle behöva byta innan hemfärd.
Då vi kom in så visades vi in i ett litet rum och sen la dem de där dosorna som kollar barnens puls och värkarna (kommer inte ihåg vad det heter) på magen och där fick jag ligga.
Kändes som en evighet i det där lilla rummet utan klocka, men snart började värkarna lite smått och så ökade de snabbt på och de insåg där att "ajdå du ska föda idag och vi har inte plats för er här så ni får åka till Danderyd!"
Det var bara för min man att köra oss till Danderyd.
Sen gick det snabbt, värkarna kom tätare men fortfarande oregelbundet.
Der visade sig att tv1 dvs Sanna, fortfarande låg i säte så det bestämdes för akut kejsarsnitt.
Allt skedde snabbt, vattnet gick strax före 12.00 och 19.41 var tv1, Sanna, ute och 19.42 var tv2, William ute.
Då barnen var 6veckor för tidiga och för att man skulle hålla koll på deras kalciumvärden pga min sjukdom, så togs de om hand av Neonatalavdelningen och fick ligga på värmebädd.
Tyvärr fanns det inte plats för oss föräldrar där då så vi fick bo på bb avdelningen några våningar upp i några nätter.
De mådde bra efter omständigheterna, William fick lite hjälp första dygnet med att andas ut luften men annars var de så fina och starka.
Personalen på Danderyd är guldvärda, så omtänksamma och förklarande och helt enkelt underbara!
De gjorde hela upplevelsen och vistelsen minnesvärd och lindrade vår oro."

Och så här såg de ut då de föddes.
Vill du veta mer om barnens födelse eller våra upplevelser och erfarneheter så är det bara att fråga.

1 kommentar:

  1. Haha, jag kommer knappt ihåg hur det kändes att konka omkring på jättemagen! Tänk att det går så fort! Grattis till sötgrodorna från oss!

    SvaraRadera