Vaccin för hela familjen, utom mamma

Imorse tog det nästan en timma att klä på barnen efter frukost.
Jag var så trött att jag inte orkade resa på mig från lekmattan och hämta barnen då de rymde från min famn.
Här en bild på mina små älsklingar där Sanna är halvklädd och jag inte hunnit/orkat börja med William än.
Hmmm... Williams byxben på Hello Kitty-pyjamasen (jajemensan det har han på sig) är kanske aningen för långa...De står och roar sig intet ont anandes om att idag ska de få sprutor i benen.
De löd inte alls sin mamma som ropade och lockade på dem.

Pappa, som var ledig idag, fick hålla ögonen på dem då de tog sig ut från sitt rum och lämnade mamma utslagen på mattan.
Slumrade till en stund faktiskt, skönt...
Men till slut fick alla kläder på sig och efter lunch lämnade vi hemmet.

Senare på eftermiddagen gick vi till vårdcentralen där de hade öppen mottagning för svininfluensa vaccinet.
Vi var beredda på att få köa men det slapp vi göra.
Det var bara tre unga tjejer före oss och då vi hade barnen fick vi gå in så fort vi fyllt i pappren.
Undrar om "allmänheten" i märsta redan gått och tagit sin spruta då det bara var riskgrupper och barn egentligen... dåligt isåfall tycker jag.
Eller är det bara folk ur riskgrupper som bor här? Skulle inte tro det.
En vän skulle ta sina två barn för att få vaccinet för någon vecka sedan och då var kön ända ut.
Behöver jag nämna att efter lång tids köande så fick de höra att vaccinet var slut...
Nåja, nog om det.
Vi fick komma in till Karin, vår egen bvc sköterska.
M-P fick ta första sprutan, sen fick modiga lilla Sanna som blev helt förtvivlad ett tag.
Stackarn. Skär i hjärtat då hon gråter så.
Men det gick snabbt över.
Sen fick William sin spruta och han grät han med, men inte lika länge och hysteriskt förtvivlat som sin syster.
Tur att de inte är långsinta annars skulle nog bvc-systrar (och andra sjuksystrar) vara de mest hatade av barn skulle jag tro...
Men efter en kort stund var de sina vanliga glada jag igen.
Själv väntar jag med sprutan, för med vår tur så skulle vi alla bli sjuka samtidigt bara för att...
Så nästa vecka ska väl jag få offra mig till sprutan, har jag sagt att jag hatar nålar?
Går nog hellre till tandläkaren än tar sprutor, eller inte förresten, då jag måste ha den f-annade bedövningssprutan i alla fall om några tänder ska lagas...
Men om något under de sista arton månaderna så har jag fått vänja mig vid nålar av olika slag efter alla provtagningar m.m.