Tvillingar X 2

Så här såg det ut imorse vid frukost.
Det såg riktigt kallt ut och jag var inte alls frestad av att gå ut till kylan.
Men vi hade en viktigt besök inbokat idag så det var bara att klä på sig och packa ihop oss i Kian (Forden har inga vinterdäck så vi får klara oss med Kian ett tag) trångt men det gick. Det var inte så svårt att hitta fram till Bagarmossen och rätt adress som jag trodde.
Tacka vetja eniro och min man.
Vi välkomnades av min vän cattis från aff (kommuniteten allt för föräldrar), som jag bara haft kontakt med på nätet fram tills nu.
Hon har också tvåäggstvillingar, Neo och Mira, de är månaden yngre än Sanna och William.
Det var jättetrevligt att umgås med en annan tvillingmamma, vi pratade om allt möjligt och jämförde lite våra erfarenheter vilket visade sig vara ganska likartade.
Här har ni gulliga Neo som var på myshumör.
Barnen var lite avaktande i början men snart var de i fullgång och röjde bland alla spännande leksakerna.
Mira och Neo såg på lite förvirrade först, vad gör dessa barn med våra leksaker?
Men de kom över den värsta blygheten allt eftersom och det gick till och med bra för Neo att bli buren av mig medan Cattis bytte på Mira.
Sanna på väg mot nya mål med en fundersam Mira bredvid. "Den här känner jag igen ju, en sån har ju vi också!"
Efter lunchen tog vi en promenad i det fina soliga vädret.
Det var faktiskt mycket varmare söder om stan än hemma.
Neo och Mira somnade nästan innan vi hann ut ur trapphuset.
För Sanna och William dröjde det lite längre men de somnade också efter en stund.
Cattis visade runt lite i området både natur och betong.
Så skönt med en lång promenad, det var ett tag sen senast jag var ute så länge.
Vi gick i över en timma.
Och vi hann prata mycket under vår promenad.
Har inte riktigt haft den möjligheten på samma sätt förut med någon tvillingförälder.
Synd att vi inte har några tvillingträffar här i Märsta, vet att det har fötts flera tvillingpar bara iår.
Efter promenaden fick vi vuxna äntligen lite lunch.
God soppa var det. Men inte fick vi äta den i lugn och ro inte.
Så är det att vara småbarnsförälder, barnen känner på sig när mamma/pappa ska sätta sig för att äta, läsa tidningen, gå på toa eller annat som gör att de sitter ner.
Både Mira och Sanna vaknade strax innan vi skulle äta men det gick bra iaf.
Utvilade och glada fortsatte leken på golvet. Kom plötslig att tänka på hur det skulle vara att ha fyrlingar!
Oj oj... det måste vara tufft, fast o andra sidan tycker många som inte har tvillingar, att det är jobbigt att ha tvillingar.
Visst är det tufft ibland men det kan det ju vara även med bara ett barn.
Svårt att föreställa sig in i en annan situation, men denna bild säger nog mer om hur det skulle kunna vara.
Två nöjda barn som leker och två andra som vill upp i famnen samtidigt.
Tänk om alla vill upp i famnen samtidigt, hur skulle man göra då?
Jag menar två kan man ju klämma in i famnen, en på varsin sida men hur gör man med fler? Någon som vet?
Efter mellanmålet var det dags att tacka för idag och bege sig. Hoppas verkligen att vi kan ses snart igen, men det får bli efter jul det.
Hemresan var William inte alls nöjd med tillvaron.
Inget hjälpte.
Jag sjöng En liten båt säkert hundra gånger, tror inte att jag sjöng orden i rätt ordning heller efter ett tag, det gick runt i huvudet.
Jag provade att prata snällt och försökte muta honom genom att lova än det ena än det andra bara han var tyst.
Jag provade även att hota honom med att det inte skulle bli några julklappar (hemska jag) men det brydde han sig inte om.
Han skrek mest hela hemresan.
Så vid Kista gav jag upp och försökte "stänga öronen" utan resultat.
Oj vad trött jag var då vi kom hem.
Då jag nattade Sanna i vår säng så somnade jag själv också.
M-P lyckades inte väcka mig trots upprepade försök.
Först vid ett tiden reste jag mig och borstade tänderna och kröp ihop ordentligt under täcket.
En kort stund i alla fall.
Resten av natten var det en viss ung herre som gjorde rätt för texten i sin body som lyder:
Sover inte jag sover ingen!
Nåja, det skulle ha stått: sover inte jag sover inte mamma och pappa...
Försökte få William att vara lugn så han inte störde M-P då han ju skulle upp och jobba stackarn.
Men tror inte att jag lyckades så bra.