Skydda elektroniken från huliganerna

Vår TV-möbel har sen länge haft ett fiffigt skydd som jag sydde för länge sedan, långt före våra barn, och som har fungerat bra inför alla våra vänners barn som varit på besök.
Men så har då våra små huliganer upptäckt vad för roligt denna skynke döljer, så varje gång de får chansen så är de där och rycker och sliter tills det lossnar.
Detta har pågått nästan sen de lärde sig att förflytta sig själva.
Några bilder från idag.
Hmmm... vill jag ens veta vad vår kära lilla dotter tänker här... Sladdar är roliga att rycka i, tycker William.
Och så här ändrar man volymen på stereon, visar Sanna.Så idag bestämde sig M-P för att göra något åt saken.
Han hade några "hjälpredor" runt sig i sitt uppdrag.

Nu sitter tyget fast, den måste hakas loss.
Få se hur lång tid det tar för barnen att klura ut hur man gör.

Efter "jobbet" så fick ju barnen busa med pappa.
William har lärt sig hur man slänger sig bakåt då han är i pappas famn, än så länge har han inte gjort det hos mig tack och lov.

Då M-P skulle dammsuga fick han "hjälp" även då.
Vår son speciellt har en något annorlunda relation till vår dammsugare...
Efter gröten var det dags för flaskan.
Båda barnen vet vad som strax ska komma och väntar snällt.

Men sova, det ville dem inte nä.
Pappa skulle natta dem medan mamma fixade med disken.
Jag hörde nog vad de gjorde och inte var det att sova inte.
Istället lekte William tittut med sin sänghimmel vilket Sanna tyckte var jätteroligt, det tyckte även pappa så han skrattade ikapp med Sanna och hade inte hjärta att avbryta.
Först jag kom så lugnade de ner sig och till slut, efter en bra stund, sov båda barnen och mamma kunde lägga sig i ett varmt, skönt, avslappnande bad då pappa lovat hålla öronen öppna mot barnens rum.
Det var lääääääänge sen sist!
Låg där i över en timma tror jag.
Inte ofta man unnar sig det nyförtiden...