Sannas stört dykning & barnens första julkort

Imorse vaknade jag av en svag (fast i min öron högt) duns som följdes av ett illvrål en kort sekund senare!
Sanna hade dykt ner från vår säng med huvudet före!
Stackarn, tog ett tag att få henne lugn och för att få mitt hjärta att hitta tillbaka till sin plats efter skutten den tog.
Som tur var så verkade hon ha glömt hela händelsen redan efter några minuter.
Enda påminnelsen, förutom ljudet av dunsen i mitt minne, är ett litet blåmärke och en bula på Sannas panna.
Försökte fota bulan men det syns inte lika bra på bild som i verkligheten, vilket kanske är tur det.Jag hade lyft över henne tidigare på morgonen och vi hade båda somnat om.
Hittills då Sanna vaknat före mig har hon börjat prata och klättra på mig, men inte idag då var det annat som lockade.
Kuddarna runt om var inget hinder för henne inte...
Nu vågar jag nog inte somna med dem i vår säng längre, eller så kanske vi får madrassera golvet eller nåt.

Idag fick vi ett kuvert adresserat till Sanna och William Sundström.
Det var ett jättefint julkort från deras kompis Zacharias.
Tack så mycket.
Sanna beundrar kortet. Kramar kortet.
Och äter på kortet.

Men lugn, kortet överlevde så att även William fick titta (tugga) på den en stund innan jag räddade undan den.