Cats och oväntat besök

Idag, efter babysimet, åkte jag och Helena iväg med "mina" ungdomar (Tina, Malin och John) för att se på musikalen Cats.
Sanna och William fick umgås hela dagen med sin pappa och morfar.
Att köra i stan är något helt annat än att köra någon annanstans, folk kör som biltjuvar hela bunten.
Och jag som är ovan och inte hittar överallt, som man förväntas göra så fort man kör in i Stockholm, var osäker på vilken fil jag skulle ta när osv.
Men fram kom vi och hittade dessutom dit vi skulle utan problem.
Vi hade då till och med stannat till i stan och ätit på en Asiatisk restaurang, inte långt från Helenas jobb, innan vi fortsatte färden mot Djurgården och Cirkus.
Vi hade hela tjugo minuter till godo också innan föreställningen skulle börja.
Den var jättebra hela musikalen!
Så imponerad jag blir på skådespelarna och dansarna som kan leva sig in i rollerna som katter.
Förstog inte mycket av handlingen först men det hände saker hela tiden på scenen (och utanför ibland).
För att inte tala om sången Minnen (Memories)!
Älskar att gå på musikaler men tyvärr hör det ju inte till de vardagliga nöjerna då det inte direkt är billigt.
Men desto mer får man ju njuta av det då man väl är iväg.
Efter musikalen bestämde vi att hela gänget skulle följa med hem till oss och spela Settlers.
Väl hemma igen fick jag höra att vi haft oväntat besök tidigare på eftermiddagen.
Jompa, min svåger från Umeå, hade tittat in lite hastigt.
Och jag var inte hemma! Attans också!
Här sitter Sanna och William, två trötta små trollisar, hos sin farbror. Han hade tydligen lovat att titta in igen innan han skulle flyga hem till Umeå.
Så nu väntar och längtar jag tills jag också får träffa honom igen.
Det var alldeles för länge sedan.
Saknar släkten (ja de/ni är ju min släkt också faktiskt då jag ju är ingift Sundströmare) i Umeå, är så glad varje gång vi kan ses.
Snart är det jul och då får vi träffa hela Umé gänget igen (hoppas jag...)

Resten av kvällen såg vissa, som inte har annat att engagera sig i och som vet alldeles för mycket om programmet och dess deltagare (inga namn nämnda), på Körslaget medan jag och M-P försökte få barnen att somna.
Sanna vägrade tvärt att sova. Hon skulle bara resa sig upp hela tiden.
Vi provade natta henne i hennes säng, natta henne i vår säng, bära henne i famnen, bära henne i bärsjalen men inget fungerade.
Till slut när klockan närmade sig tio så somnade hon i soffan i morfars armar medan vi andra spelade Settlers vid köksbordet.
Tina vann den första och Helena den andra omgången.

Allt som allt en trevlig dag, förutom för stackars William som kräktes som en räv på eftermiddagen.
Hoppas bara att han inte åkt på magsjuka eller nåt.