De har hostat något fruktansvärt på nätterna, och nu på sistone även på dagtid då och då.
Vilket gör att varken de eller vi får sova så mycket.
Då jag ringde till Märsta läkarhus så visade det sig att jag hade missat telefon tiden.
Oopps, visst ja, alla ska ju vara morgon pigga som vill få tag på läkare...
Dessutom så skulle de stänga klockan tolv stod det på nätet. Då jag ringde var klockan halv elva.
Då ringde jag sjukvårdsupplysningen istället för att be om råd.
Jättetrevlig tjej som tyckte att man självklart skulle titta på barnen.
Tyvärr så hade de just då strul med allt verkade det som, de kunde inte ringa ut eller komma ut på nätet eller komma åt bokningar m.m. Så hon beklagade att hon inte kunde göra något just då men rådde mig att ringa närakuten på Löwet.
Visst inga problem, så jag ringde dit och blev vidare kopplat till, gissa vart, jo sjukvårdsupplysningen!
En annan trevlig kvinna som först undrade varför jag inte ringt till närvården och då förklarade jag allt igen ännu en gång. Då visade det sig att även hon hade (så klart) problem med all kommunikation.
Vi gjorde upp att hon skulle ringa mig vid halv ett då hon var tillbaka från lunchen.
Hon sa att då måste det vara fixat.
Det gjorde hon och jag blev då vidarekopplad till bokningen(?) behövde inte förklara allt, bara lite då den förra jag pratat med hade skrivit in det mesta i journalen.
Fick en tid för William klockan tre, då jag frågade om Sanna, och sa att hon också har hosta och behöver hjälp. Till svar fick jag att det kunde jag be läkarn titta på samtidigt då jag var där.
Här ser ni unge herr William på väg in till närakuten för första gången,
säkert inte sista även om man hoppas på det.Vid anmälan så nämnde jag Sanna också och de sa att det hade de ingen anmärkning om, att det bara var William som hade tid. Jag sa vad tjejen på bokningen sagt och de blev förvånade och sa att så går det inte till men att läkarn fick bestämma då vi kom in om han skulle titta på Sanna också.
I väntrummet var det nästan tomt, lungt på fredag eftermiddag.
Sanna och William såg inte direkt sjuka ut.
De var mer nyfikna och sedan, då tiden gick, blev de allt mer utråkade och rastlösa.
Till slut fick vi komma in och självklart så hostade varken Sanna eller William något alls då vi var där.
Doktorn, som även han var jättetrevlig, lyssnade på Williams lungor och tittade i öronen.
Han pratade till William också och förklarade vad han skulle göra. Märktes att han var van vid barn.
Han hörde eller såg ingenting ovanligt utan allt verkade som det skulle.
Men vi fick Bricanyl och hostmedicin i alla fall som vi kunde ge till båda barnen vid behov, dock inte samtidigt. Apoteket nästa och sedan, då vi ändå var i Väsby, så åkte vi till M-Ps jobb då han var klar för dagen.
Där fick barnen sitt mellanmål.
Doktorn, som även han var jättetrevlig, lyssnade på Williams lungor och tittade i öronen.
Han pratade till William också och förklarade vad han skulle göra. Märktes att han var van vid barn.
Han hörde eller såg ingenting ovanligt utan allt verkade som det skulle.
Men vi fick Bricanyl och hostmedicin i alla fall som vi kunde ge till båda barnen vid behov, dock inte samtidigt. Apoteket nästa och sedan, då vi ändå var i Väsby, så åkte vi till M-Ps jobb då han var klar för dagen.
Där fick barnen sitt mellanmål.
"Jag ska också bli säljare då jag blir stor" tyckte Sanna som inspekterade säljprognoserna noga, med händer och mun...
Här en glad tjej i pappas trygga famn. Då kvällen kom somnade barnen väldigt fort i sina sängar.
Vi hann äta middag, tvätta (ja, igen), och lite annat smått och gott men sen börjades det.
Barnen turades om att vakna till och gråta.
William vaknar ofta av hostandet, medicinen verkar inte ha hjälpt...
Sen märkte jag att Sanna var väldigt varm, hon hade feber visade det sig.
Ingen av barnen har haft feber förut.
Gav alvedon, klädde av henne pyjamasen och försökte svalka kroppen med en fuktig trasa.
Senare skulle farmor svalka henne också med en fuktig trasa men då blev hon riktigt arg, det var nog lite för kallt tyckte hon.
Pappa, som precis gått och lagt sig, kom och tog henne bredvid sig i sängen.
Några minuter senare så ser det ut så här i vår säng.
Hmmm... håller min man på att lära vår dotter sin udda humor med dessa serietidningar?William verkar ha svårt att sova han med nu, så vi får väl turas om med att ha honom i famnen inatt då han hostar nästan direkt då vi lägger ner honom.
Undrar hur denna natt kommer att arta sig.
Inget av barnen verkar vara nära att somna än på ett tag.
Kommer vi att få någon sömn alls?
Nåja, ska försöka sova lite nu i alla fall då jag skrivit av mig lite.
Här en glad tjej i pappas trygga famn. Då kvällen kom somnade barnen väldigt fort i sina sängar.
Vi hann äta middag, tvätta (ja, igen), och lite annat smått och gott men sen börjades det.
Barnen turades om att vakna till och gråta.
William vaknar ofta av hostandet, medicinen verkar inte ha hjälpt...
Sen märkte jag att Sanna var väldigt varm, hon hade feber visade det sig.
Ingen av barnen har haft feber förut.
Gav alvedon, klädde av henne pyjamasen och försökte svalka kroppen med en fuktig trasa.
Senare skulle farmor svalka henne också med en fuktig trasa men då blev hon riktigt arg, det var nog lite för kallt tyckte hon.
Pappa, som precis gått och lagt sig, kom och tog henne bredvid sig i sängen.
Några minuter senare så ser det ut så här i vår säng.
Hmmm... håller min man på att lära vår dotter sin udda humor med dessa serietidningar?William verkar ha svårt att sova han med nu, så vi får väl turas om med att ha honom i famnen inatt då han hostar nästan direkt då vi lägger ner honom.
Undrar hur denna natt kommer att arta sig.
Inget av barnen verkar vara nära att somna än på ett tag.
Kommer vi att få någon sömn alls?
Nåja, ska försöka sova lite nu i alla fall då jag skrivit av mig lite.
Åh, smågrynen! Hoppas att de kan sova bättre snart och bli friska!
SvaraRaderahei.en tietenkään ole lääkäri,mutta jos lapset ei yski teidän sängyssä niin paljon,niin ehkä siellä lastenhuoneessa on jotain mikä ärsyttää ja tekee allergiaa.ajattelin vaan kun lääkärin mielestä ei ollut keuhkoissa mitään erikoista.
SvaraRaderaKyllä ne yskii meidänkin huoneessa mutta vähemmän kun pää on ylempänä kun ne nukkuu "kainalossa". Niiden huoneessa, vaikka sänky on toisesta päästä korkeemmalla, niin eivät ne paikoillaan pysy vaan hetken päästä on jalat tyynyllä, jos ymmärrät mitä tarkoitan. ja molemmat yskivät myös ulkona joten en usko että huoneesa on mitään vikaa...
SvaraRaderaKyllä te vielä joskus nukutte! ja ette muista edes miltä valvominen tuntui:)...mutta siihen menee ehkä teidän tapauksessa vielä muutama vuosi...terkut MP:lle myös ja koittakaa jaksaa.Mukeloille lääkettä nassuun riittävästi ja itse otatte päiväunia mihin väliin vaan ehditte...valmisruokia kehiin ja muut hommat sivuun.Jaksuja!
SvaraRadera....ja niin vielä...sitten kun ei enään tarvi lasten takia valvoa sairastelun vuoksi ja luulette pääsevänne joskus nukkumaan, alkaa ne esim. harrastaan uistelua ja joutuu vahtimaan aamuyölle asti,että tulee järveltä hengissä kotiin...tai sitten ne alkaa juokseen kylillä iltaisin;)
SvaraRadera