Fast på E4:an

Idag skulle jag och Tina åka till Uppsala med barnen för att titta runt på Mio bland annat.
Jag var riktigt duktig på morgonen och var nästan helt klar innan barnen vaknade för frukost. Hann t.o.m. duscha. Båda barnen var lite griniga och ville inte alls vara uppe verkade det som, kan bero på att vi sov så mycket igår förmiddag.
Så jag la dem i vår säng medan jag åt själv frukost.
Sanna var nöjd med det medan William böka runt som han brukar då han är missnöjd.
Plötsligt hör jag hur Sanna skriker till som av panik eller nåt och börjar gråta.
Går snabbt dit och flyttar på William som kommit för nära sin syster och rivit henne rejält i ansiktet.
Stackars barn.
Men tur att de glömmer så lätt, efter en kort stunds tröstande så var allt bra igen och vi ger oss iväg.
Plockar upp Tina och börjar färden mot Uppsala.
Vi kom så långt som norr om Knivsta då jag plötsligt inte kan gasa längre!
Bilen börjar sakta in och jag stannar i väggrenen på E4:an.
Där blir vi still, bilen går inte att stänga av eller starta om.
Efter en stund kunde jag stänga av allt (vi har en stopp/start knapp istället för bilnyckel) men inte starta bilen.
Inte alls trevligt att bli ståendes på E4:an med två bäbisar, varmt väder och mycket trafik som, trots varningstriangeln som jag placerat ut, kör hur fort som helst i filen närmast oss...
För att göra en lång historia kort så kom M-P efter ett tag och vi flyttade över barnen och barnvagnen till Kian.
Nu vet vi att barnvagnen får precis plats i Kians bagage utrymme, tur att barnen klarar sig utan liggdelarna och att vi lämnat dem hemma idag då det fanns inte mycket utrymme alls kvar där.
Detta skedde strax före elva på förmiddagen. M-P skickade iväg oss med barnen då det närmade sig matning för dem. Han stannade själv kvar med Forden för att invänta sin vän Johan som skulle komma med bensin ifall det var det som var problemet, då vi kört med etanol och bensinmätaren kanske fått fnatt eller nåt.
Bara så du vet så var det inte soppatorsk, har aldrig haft det och kommer förhoppningsvis inte ha det i framtiden heller.
Det slutade iaf med att de fick ringa efter bärgaren då bilen helt enkelt inte ville starta.

Då Tina och jag var klara på Mio, kände vi inte för att åka någon annanstans efter allt som var så vi bestämde oss för att åka hemåt istället.
Klockan var då två, nästan halv tre och då var M-P fortfarande i Uppsala för att invänta en lånebil.
Som tur var så fick han den precis då vi skulle hemåt så vi behövde inte trängas i Kian.
Vet inte riktigt om jag skulle fått plats mellan barnens bilbarnstolar, jag är liten men inte så liten.
Tur att M-P hade hunnit sluta ovanligt tidigt denna dag.
Tur att det skedde idag och inte på semestern.
Tur att jag inte var ensam med barnen då det hände.
Tur att vi har försäkring och att det fortfarande är garanti på bilen.
Även om bilen nu är på verkstan, vilket inte är så där jättekul då vi haft den knappt en månad, så har vi iaf haft lite tur i oturen.
Måste ju försöka tänka positivt...